Türkiye's opposition is weakened. The chances of a change of power in Ankara in Sunday's second round of voting are extremely small.
Instead, Türkiye is predicted to become more authoritarian and nationalist as Recep Tayyip Erdogan moves towards another term. This is bleak news for both the Turkish economy and Sweden's NATO application.
The May 14th election was a shock for the opposition. Incumbent President Erdogan secured 49.5 percent of the vote while challenger Kemal Kiliçdaroglu, buoyed by historically high polling numbers, received barely 45 percent of voter support.
Bitte Hammargren, a journalist and author who has long covered Türkiye and the Middle East, notes that Erdogan's dominance over the media, institutions, and treasury paid off. Attempts to vote out an authoritarian system failed.
Ahead of Sunday's second round of voting - necessary as none of the candidates reached 50 percent - the opposition's hopes appear to have been crushed. Erdogan is only about 550,000 votes away from victory, while Kiliçdaroglu needs the support of at least an additional 2.7 million Turks. For Hammargren, who recently published the book "Never-Ending Drama: Türkiye 100 years," the election is decided.
The unexpectedly good results in the election were for Turkish nationalists in various groupings. Kiliçdaroglu must now mobilize both those who voted for him in the first round, including Kurds, and Turkish nationalists, which presents an insoluble contradiction.
Ultra-nationalist support.
The chances did not increase with Monday's announcement from ultranationalist Sinan Ogan, who received just over five percent in the first round. Ogan then said that he is backing Erdogan, which is believed to make it even more difficult for Kiliçdaroglu to attract Ogan's voters.
"With Ogan on board, Erdogan can continue to ride the Turkish nationalist wave. It makes it harder for Kiliçdaroglu to win enough votes from Ogan's camp that would actually change something," says Bitte Hammargren.
For Sweden, the Turkish election has primarily been about which president would approve Sweden's NATO application the quickest. Kiliçdaroglu has promised to put an end to Türkiye's opposition to Sweden joining NATO if he wins. With Erdogan, it looks bleaker.
Continues to slow down?
In a CNN interview last week, the President claimed that Turkey is still not ready to admit Sweden into the defense alliance. The big question is what will happen at NATO's summit in Lithuania in July, says Bitte Hammargren.
Some Turkish analysts believe that Erdogan cannot continue to stop Sweden in Vilnius. But, he wants something back. The question is what will be enough for him to show his voters that he has received something.
Another term with Erdogan at the helm means that Türkiye is becoming increasingly authoritarian - at the same time as the global trend of authoritarian regimes being strengthened through the ballot box, according to Hammargren. Many in the opposition fear "the worst": that Erdogan will remain in power for life.
"Bleeding economy"
For the average Turkish person, the question of the struggling economy is perhaps the most central. In recent years, soaring inflation has drastically lowered the standard of living. When the results of the first round of voting were clear, the Istanbul Stock Exchange fell, and the Turkish lira dropped to a new low compared to the dollar.
Erdogan campaigned with lofty economic promises - but the resources to fulfill them do not exist, says Bitte Hammargren.
The economy is Erdogan's Achilles heel as he continues to lead the country. The Turkish economy is bleeding, and the foreign reserves are almost gone.
Fact: The election in Türkiye
On May 14, Türkiye held presidential and parliamentary elections. 64 million were eligible to vote, of which 61 million live in the country.
When the votes were counted, President Recep Tayyip Erdogan had received 49.5 percent of the vote and challenger Kemal Kiliçdaroglu 44.9 percent. The third presidential candidate, Sinan Ogan, received 5.2 percent.
Since no one secured more than 50 percent of the vote, a second round of voting will be held on Sunday, May 28. The battle will be only between Erdogan and Kiliçdaroglu.
The country's largest party, AKP, founded by Erdogan, has ruled Türkiye since 2002. But after a period of economic instability and accusations of an increasingly authoritarian regime, support has decreased.
Ahead of the May 14 election, the majority of the opposition gathered in a broad coalition with parties from vastly different backgrounds.
Presidential candidate Kiliçdaroglu leads the largest party in the opposition, CHP. The party was founded by the founding father, Mustafa Kemal Atatürk, and traditionally describes itself as secular and social democratic.
Turkiets opposition är stukad. I söndagens andra valomgång ser chanserna för maktskifte i Ankara ytterst små ut.
I stället spås Turkiet bli mer auktoritärt och nationalistiskt när Recep Tayyip Erdogan går mot ännu en mandatperiod. För både den turkiska ekonomin och Sveriges Natoansökan är det ett dystert besked.
Valet den 14 maj blev en chock för oppositionen. Sittande president Erdogan säkrade 49,5 procent medan utmanaren Kemal Kiliçdaroglu, som buren av historiskt bra opinionssiffror tycktes segerrusig in i det sista, fick knappt 45 procent av väljarstödet.
Erdogans dominans över medierna, institutionerna och statskassan gav utdelning och försöken att rösta bort ett auktoritärt system misslyckades, konstaterar Bitte Hammargren, journalist och författare som länge bevakat Turkiet och Mellanöstern.
Inför söndagens andra valomgång, som måste till då ingen av kandidaterna nådde 50 procent, tycks oppositionens hopp ha grusats. Erdogan är bara runt 550 000 röster från segern, medan Kiliçdaroglu behöver finna stöd hos ytterligare minst 2,7 miljoner turkar. För Bitte Hammargren, som nyligen utkom med boken "Drama utan slut: Turkiet 100 år", är valet avgjort.
De som gick oväntat bra i valet var turknationalister i olika konstellationer. Kiliçdaroglu måste nu mobilisera dels dem som röstade på honom i första omgången, det vill säga även kurder, dels turknationalister och däri finns en olöslig motsättning.
Ultranationalistiskt stöd
Chanserna blev inte större med måndagens besked från ultranationalisten Sinan Ogan, som nådde dryga fem procent i första rundan. Ogan sade då att han backar Erdogan, vilket tros göra det ännu svårare för Kiliçdaroglu att locka Ogans väljare.
Med Ogan i ryggen kan Erdogan fortsätta att rida på den turknationalistiska vågen. Det gör det svårare för Kiliçdaroglu att vinna så pass många röster från Ogans läger att det faktiskt skulle förändra något, säger Bitte Hammargren.
För svensk del har det turkiska valet framför allt handlat om vilken president som snabbast skulle godkänna Sveriges Natoansökan. Kiliçdaroglu har lovat att lägga ner Turkiets motstånd mot att Sverige går med i Nato vid en valseger. Med Erdogan ser det mörkare ut.
Fortsätter bromsa?
I en intervju med CNN i förra veckan hävdade presidenten att Turkiet fortfarande inte är redo att släppa in Sverige i försvarsalliansen. Den stora frågan är vad som sker vid Natos toppmöte i Litauen i juli, säger Bitte Hammargren.
En del turkiska bedömare tror att Erdogan inte kan fortsätta att stoppa Sverige i Vilnius. Men han vill ha något tillbaka. Frågan är vad som kommer att räcka för att han ska kunna visa sina väljare att han fått något.
Ännu en mandatperiod med Erdogan vid rodret innebär att Turkiet blir alltmer auktoritärt – samtidigt som den globala trenden med auktoritära styren genom valurnor stärks, enligt Hammargren. Många inom oppositionen fruktar "det värsta": att Erdogan kommer att sitta kvar på livstid.
"Ekonomin blöder".
För gemene turk är frågan kring den sargade ekonomi kanske den mest centrala. De senaste åren har en skenande inflation drastiskt sänkt människors levnadsstandard. När resultatet från den första valomgången stod klart föll Istanbulbörsen och den turkiska liran damp till ett nytt lågvattenmärke jämfört med dollarn.
Erdogan gick till val med högtflygande ekonomiska löften – men resurserna för att infria dem existerar inte, säger Bitte Hammargren.
Ekonomin är Erdogans akilleshäl när han ska fortsätta att leda landet. Den turkiska ekonomin blöder och valutareserven är nästan tömd.
Fakta: Valet i Turkiet
Den 14 maj höll Turkiet president- och parlamentsval. 64 miljoner var röstberättigade, varav 61 miljoner bor i landet.
När rösterna räknats hade president Recep Tayyip Erdogan fått 49,5 procent av rösterna och utmanaren Kemal Kiliçdaroglu 44,9. Den tredje presidentkandidaten, Sinan Ogan, fick 5,2 procent.
Eftersom ingen säkrade mer än 50 procent av rösterna hålls en andra valrunda söndagen den 28 maj. Då står striden enbart mellan Erdogan och Kiliçdaroglu.
Landets största parti AKP, grundat av Erdogan, har regerat i Turkiet sedan 2002. Men efter en tid av ekonomisk instabilitet och anklagelser om ett alltmer auktoritärt styre har stödet minskat.
Inför valet den 14 maj samlade sig den större delen av oppositionen i en bred koalition med partier från vitt skilda bakgrunder.
Presidentkandidaten Kiliçdaroglu leder det största partiet i oppositionen, CHP. Partiet grundades av landsfadern Mustafa Kemal Atatürk och betecknar sig traditionellt som sekulärt och socialdemokratiskt.
